Institutionen för musikvetenskap

Dafna Dori

Mitt forskningsprojekt handlar om den judisk-irakiske kompositören Saleh Al-Kuwaity (1908-86), som emigrerade från Irak till Israel 1951. I Irak suddades hans namn ut på grund av hans judiska bakgrund och hans sånger publicerades som "traditionell irakisk musik". I Israel blev han på grund av sin arabiska bakgrund mestadels negligerad. Al-Kuwaity's musik var en samlingspunkt för judiska och arabiska musiker och musiklyssnare. Jag undersöker hans musik och bakgrund som uttrycksform för judisk-arabisk kultur i Irak under 1930- och 40-talen. Jag undersöker också nutida inspelningar av Al-Kuwaity's musik. Dessa inspelningar ger andra tolkningar än samtida inspelningar. För denna studie använder jag begreppen revival och kulturell överföring.

Veronika Muchitsch

Röstsound och kroppspolitik

Veronika Muchitschs avhandlingsprojekt undersöker sambanden mellan röst och röstsound i populärmusik och kroppspolitik. Projektet har tvärvetenskapliga utgångspunkter och kombinerar teoretiska och metodologiska begrepp från musikvetenskap, poststrukturalism, kulturteori och genusforskning.

Studien närmar sig rösten utifrån dess ljudande, klangliga egenskaper och betraktar den som oupplösligt förknippad med (mänskliga) kroppar – både vad gäller produktionsprocess och perception av ljud. Vokalt producerade ljud förstås därför som klangliga spår vilka utgör inskrifter av kroppspolitik (Foucault), som i sin tur bestäms av specifika ideologier. I tidigare studier kring Beyoncés röstsound undersökte Veronika Muchitsch sambanden med postfeministiska och nyliberala ideologier, som identifierades som strukturerade av normer och uteslutanden, motiverade av kön, genus, etnicitet, klass, ålder, funktion(shinder), och andra identitetskategorier.

Mot bakgrund av den hegemoniska status dessa ideologier har i samtiden studeras inom avhandlingsprojektet olika sätt att positionera sig mot dessa med hjälp av individuella röster, och i förlängningen frågas efter hur de med rösten som redskap kan överträdas.

Mathias Boström

Fonografen för framtiden: idé och praktik kring svenska arkivinspelningar 1896-1930

Med inspelningsteknikens utveckling kring sekelskiftet 1900 fick ljudet en ny lagringsform.
Förutom nyhetens behag och kommersiell produktion av fonogram gjordes inspelningar med dokumentära intentioner för att bevaras till framtiden. Avhandlingsprojektet handlar om arkivinspelningar i Sverige under tiden 1896-c:a 1930, då fonografen var den teknik som användes för dessa ändåmål. Frågeställningarna rör frågorna om varför man spelade in ljud (i synnerhet musik) i detta syfte, vad som spelades in, av vilka, och hur det gick till.

Julia Björklund

Den ryska långfredagsmässan i ett historiskt perspektiv

Den ryska långfredagsmässan kan följas tillbaka till den bysantinska liturgin och dess urkristna rötter. Den skall i avhandlingen tjäna som illustration till den ryska kyrkomusikens utveckling generellt. Särskild uppmärksamhet ägnas tydningen av neumerna, de nottecken som användes i de medeltida manuskripten i hela den kristna världen - i den ryska kyrkan fram till slutet av 1600-talet. Neumer används fortfarande av de ryska gammaltroende och i den grekiska kyrkan. De är inte helt översättbara till modern notskrift och anger också andra aspekter av musiken.

Kjell-Åke Hamrén

Sven Karpe och den svenska violinpedagogiken

Under krigsåren på 1940-talet, när hela Sverige var satt på krigsfot, dominerades svenskarnas liv av krisberedskap och försörjningsproblematik. Inte bara den offentliga förvaltningen, näringslivet och det ideella Sverige tvingades till "time out" från ett normalt vardags- och arbetsliv, även kulturlivet stannade av i väntan på krigets utgång. När freden väl kom gick Sverige, liksom västvärldens länder i stort, in i en långvarig högkonjunktur som i vissa avseenden varade ända fram till början av 1970-talet. Statsmakten tog det ena initiativet efter det andra och gjorde stora investeringar i utbildning, offentlig välfärd och infrastruktur. 

Kjell-Åke Hamréns avhandlingsarbete handlar om just en sådan efterkrigsföreteelse, nämligen professionaliseringen av undervisningen i violinspel på Musikhögskolan i Stockholm. Den handlar också om hur en helt ny yrkeskår, violinpedagogerna, uppstod vid samma skola under samma tid, och hur denna fick helt avgörande betydelse för den långsiktiga standardhöjningen av violinistprofessionen. En särskild fallstudie ägnas violinisten och pedagogen Sven Karpe, vars gärning som lärare på musikhögskolan från 1950 och vid sommarkurser för violinistiskt talangfulla ungdomar i jämtländska Kall från 1954, kom att bli tongivande i det pedagogiska utvecklingsarbetet. Tyngdpunkten i avhandlingen ligger på det eventuella samspelet mellan den statliga reformpolitiken inom den högre musikundervisningen och det av Sven Karpe ledda arbetet att identifiera undervisningsmetoder som långsiktigt kunde främja tillräcklig bredd för att möjliggöra verklig spets inom svenskt violinspel.